Då är det dags för det stora inför-reportaget. Jag har följt AIK Hockeys framfart på försäsongen och sett och läst om träningsmatcher, resultat och målskyttar. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att se AIK på plats under tiden laget varit i Finland, Norrlandsturné och allt däremellan. Men jag har haft en möjlighet att tänka, en möjlighet att tycka och fundera på hur den kommande säsongen kommer att se ut och även reflektera lite över förra säsongen.
En säsong som var över förväntan
Säsongen 2010/2011 var den första säsongen som AIK Hockey medverkade på den högsta nivån i Sverige på åtta år. Laget hade sensationellt tagit sig från div.1, till Allsvenskan för att sen genom, det förmodligen största hockeyprovet i världen, både psykiskt och fysiskt, kvalserien vinna en plats i Elitserien. Vi vet alla hur säsongen artade sig och vi vet hur det slutade. Och när det är dags att summera en säsong så finns det detaljer och det finns spelplaner, det finns fina mål och det finns misstag, det finns minnen vi minns och det finns minnen vi helst av allt glömmer, och det gäller alla lag, och det gäller också AIK. Även om laget presterade något som inte ens Gozzi hade kunnat drömma om så måste vi ändå minnas alla detaljer från säsongen. De glada likväl som de mindre glada. Laget ska ta med sig de detaljer som får mungiporna att peka uppåt och minnas, men laget måste likväl ta med sig de detaljer som resulterade i utvisningar, baklängesmål och dumma beslut, för det är så ett lag utvecklas. Det går aldrig att säga att du är nöjd. Då är du i helt fel bransch. Det finns alltid detaljer att putsa på och det finns alltid vägar att gå för att bli ännu bättre.
Som nykomling i Elitserien med ett lag som mest bestod av Allsvenska spelare och föredettingar så var AIK tippad att få ett respass direkt ner till Allsvenskan efter den gångna säsongen. Det blev inte riktigt så. Det skulle visa sig att laget hade en vilja, ett jävlaranamma och en inställning om att laget minsann skulle visa hela svenska folket att de hade fel i sina bedömningar. Det såg, måste vi ändå komma ihåg, väldigt mörkt ut ett tag när laget tog elva poäng på sjutton omgångar och parkerade ena foten i Allsvenskan och den andra i botten av Elitserien. Tunga skador och avbräck drabbade laget under perioden och jag kan idag vara väldigt glad att det skedde i november/december/januari, för hade den formsvackan inträffat mot vårkanten så hade vi fått det väldigt tufft att klara ett nytt kontrakt i Elitserien.
Nu blev det ju inte så. AIK toppade formen och tog sig till slutspel där man började med att smiska HV71 inför hela svenska myshockeyfamiljen. Pampar och experter tappade hakorna och AIK var nu att räkna med på allvar. Det blev en kort matchserie mot Färjestad, som senare skulle gå hela vägen och vinna guldet hem till Karlstad, och säsongen tog slut i semifinalserien. Men att laget skulle prestera och ta sig så långt hade ingen drömt eller kunnat tippa, så det var så klart en stor sensation. Men det är också det som är tjusningen med ishockey. Gör du en bra laginsats där alla spelare verkligen presterar på max, ja, då kan du slå vilket lag som helst. Vi har sett prov på det i historien och vi kommer se prov på det i framtiden också. Har du spelare som drar åt samma håll, behåller fokus och är villig att offra en lem för klubbmärket du spelar för, ja då har du ett vinnande lag. Ett lag som hela tiden utvecklas som kollektiv och ett lag som jobbar för varandra. Det är unikt. Och AIK var verkligen unikt.
Det var då. Nu är nu. En ny säsong står inför dörren och det finns så mycket förväntningar och tankar som jag ska dela med mig av i denna inför-krönika. För det gäller att AIK är lika unikt i år som laget var förra året. Och hur ska vi då lyckas med det? Jag tror jag har receptet.
Det defensiva arbetet är nyckeln till framgång
Sett till spelarmaterialet förra säsongen så var laget det lag som hade allra minst rutin och det lag som vägde allra lättast offensivt sett. Hur går man då tillväga för att lyckas vinna matcher när du redan innan matchen, på pappret, har ett offensivt svagare lag än moståndet? Jo, du gnuggar och gnuggar in i spelarnas huvuden att det är det defensiva arbetet som kommer bära frukt en dag. Du förklarar att det absolut viktigaste och det som är prioritet nummer ett är det defensiva arbetet. Det noggranna defensiva arbetet var det absolut viktigaste förra säsongen och det var också det som gjorde AIK starka som lag. Det var också det som gjorde laget samspelt och det var också det som skulle komma att låta laget gå till anfall, låta laget skjuta skott på mål, låta laget göra mål, styra in puckar i mål och passa sig in i mål. Men oavsett hur gärna vi än ville gå till anfall var vi tvungna att välja våra tillfällen. För defensiven var nummer ett. Och med facit i hand så ser vi hur långt du kan gå med en strikt defensiv. Det kanske inte var snyggt alla gånger, men fan så nödvändigt.
Detta var receptet för att klara sig kvar i Elitserien förra säsongen. Och det gick ju väl ut. Men nu gäller det att bygga en defensiv för att etablera oss som lag i den högsta serien. Och den defensiva delen inför denna säsong tycker jag ser bättre ut än förra säsongen. Orosmomenten är nu reducerade och jag ser egentligen bara ett hot i Jonas Liwing, som förra säsongen gav sig ut på sina egna små turnéer och gjorde riktiga nybörjarmisstag i en del matcher. Jag hoppas verkligen att han växer i rollen som defensiv back denna säsong och att han blivit ett år äldre, för då kan vi börja diskutera om att vi faktiskt har en betydligt starkare defensiv än förra året. För att etablera sig i Elitserien så krävs att du har en-två offensiva backar som vågar göra det lilla extra, ta steget ner i anfallzonen, följa med i anfallet, komma i andra våg och så vidare, och det har vi år, förutsatt att MacNevin får vara helt frisk.
Men för det så gäller det att vi behåller ett defensivt tänk även detta år, då vi inte har lika stjärnspäckade lag och lika bred backbesättning som Färjestad, Linköping, Luleå, etc. etc. som kan gå på en fartfylld offensiv med fyra spelare. Så den defensiva linje som laget gick på förra säsongen bör fortsätta i samma takt i år. Och det bör heller inte vara något problem att vara ett av de lag som kommer släppa in minst puckar. Dels för att vi har två bra målvakter och dels för att vi har fem-sex defensiva backar som verkligen spelar defensiv och hård hockey. Tillsammans med centrar med bra spelsinne så kommer defensiven bli väldigt bra i år.
Jag är också väldigt spänd på att se Josh i år. Han kommer bli poängbäst bland backarna i år och han kommer vara den kugge vi saknade i vårt urusla power play förra året. I och med Josh hemska skada så fick Dick ta ett alldeles för stort ansvar och det gick - knappt. Josh är en offensiv och spelskicklig back som också skjuter mycket. Det tror jag kan bli ett vinnande recept, speciellt i spel numerärt överläge.
Slutsats: Defensiven i år är starkare än förra året. Stommen och det defensiva tänket finns kvar. Spelare som Fish och Stefan Johansson är ett år äldre och kommer vara precis så stabila och trygga som de visade i slutet av förra säsongen. Dick T, Josh, Nemeth, Liwing och vem som nu blir sjundeback, kommer spela med ett stort självförtroende och det ska mycket till för att göra hål på Gnaget i år.
Offensiva krafter och drömmar om mål
Att Oscar Steen skulle gå och bli poängkung i AIK förra året var högst oväntat måste jag ändå säga. Och att han blev lagets meste poänggörare vittnar kanske om den offensiva kraft vi besatt förra året. Den var, med andra ord och no offense Oscar, men inte seriens bästa. Många av spelarna vägde lätt, varav Gynge, bröderna Ahlström och Johan Andersson var spelare som jag tycker vägde lätt i många situationer. McDonell, Pavlikovsky, Bång/Sandberg tillsammans med Oscar Steen var däremot spelare som tog för sig och var tongivande i många matcher. Spelare med offensiv kraft. Dessa spelare är nu ett år äldre.
Sen har vi kvar Rudan Rudslätt från förra året och jag var väl den som mest kritiserade Danne för att vara lat, nonchalant och totalt ointresserad i vissa matcher. Men när jag så smått kunde se hans defensiva storhet så ändrade jag fort uppfattning. Jag tror Rudan kommer bli oerhört viktig även i år i den defensiva rollen. Den spelare som gör jobbet i det tysta. Blomman hoppas jag har mognat under denna sommar och kanske att han tränat lite extra hårt för att orka att åka skridskor hela vägen. För vi kommer INTE ha råd med utvisningar som han tog förra säsongen. Hälften av de togs väl i anfallzon, och några av de i spel numerärt överläge. Nja, det går inte, och det bör ske en förändring där. Visst, vi behöver en bad guy och en spelare som spelar hårt och tufft, men se på Salmonsson, han är en spelare som visar prov på att både vara kreativ och samtidigt spela tufft och hårt.
Till denna säsong så har AIK spetsat den offensiva delen med två namn som så här efter försäsongen kan komma att visa sig bli viktiga kuggar i laget. Robert Rosén och Linus Videll. Smarta värvningar och som det ser ut nu så är det offensiva spelet starkare än förra året. Vi har blivit av med Zednik som mest gömde sig under blålinjerna och vi har överlag ett slagkraftigt lag offensivt sett. Vi har några duktiga snajpers nu och jag tror på en stark offensiv kraft i år. Vi har kreatörer, skickliga passningsspelare och målgörare. Vi har tänkare, spelare som vågar hålla i och spelare som vågar göra det lilla extra, exakt det som krävs och exakt den bredd som krävs för att etablera sig som ett lag i Elitserien.
Slutsats: Det offensiva spelet kommer bli oerhört intressant att följa inledningsvis av säsongen. Går det att spela ihop fyra bra kedjor på en försäsong? Ja, klart det går, men det ska så klart experimenteras och det gäller att få ihop en bra kemi alla kedjor emellan. Det kan ta tid. Det kan gå fort. Jag hoppas på det sistnämnda. Som slutsats så kan man egentligen bara säga att AIK kommer vara starkare offensivt i år. Och tillsammans med en solid och strikt defensiv och att det offensiva spelet får gå lite mer av sig självt så är det ett mycket bättre spelande lag i år än förra året.
Fasth vi har en viktig sista utpost
Det finns inga superlativ kvar att ta till när det kommer till att summera Viktors säsong förra året. Framgångssagan tycktes inte veta något slut och jag hoppas verkligen inte att det tar slut i år. Att Viktor förlängde med AIK och att inget anbud från varken KHL eller NHL var lockande och accepterades var oerhört viktigt för lagets existens och etablering i Elitserien. Får Viktor behålla den form han hade och visade prov på förra året så kommer AIK bli mycket svåra att göra mål på. Tillsammans med den defensiva kraft som laget har, som dessutom är mycket inspelad med Viktor samt att laget har ett stort förtroende för honom, gör att defensiven ser mycket mycket ljus ut. Viktor är en tjurskalle och en vinnarskalle och kommer göra allt vad som krävs för att vinna matcher åt AIK. Får han vara frisk och skadefri så kan han komma att vara en av lagets absolut viktigaste kuggar.
Slutsats: Om Viktors utvecklingskurva fortsätter peka uppåt och blir ännu bättre än förra säsongen så kommer AIK gå längre än till semifinal i årets slutspel. Det är en garanti och den enda slutsats som behövs.
Reflektioner i övrigt
Dra inte allt för stora växlar över försäsongens matcher. Det är inte nu serien avgörs, det är över 55 omgångar plus slutspel. Det lag som är bäst hela vägen och det lag som är mest jämt kommer att ta hem SM-tecknet. Att AIK kommer vara med och slåss om det råder det ingen tvivel om.
* * *
Att AIK var nykomlingar i den högsta serien förra säsongen fick vi se prov på under inledningen av förra säsongen. Det var premiärnerver och det var nervöst. I år är man förberedd på vad som komma skall och vi kan vänta oss en bättre säsongsinledning i år än förra året.
* * *
Att Rasti och Zednik inte spelar i laget längre anser jag bara vara bra. Rasti var en spelare som visserligen levererade på ett helt annat plan än vad Zednik gjorde. Zednik var en stor besvikelse och en riktig floppvärvning. Jag hoppas att Gozzi och övrig lagledning nu ger plats åt våra fina ungdomar och juniorer som en dag kommer bära laget på sina axlar. Ge de chansen. Det är detta de tränar så hårt för, spel i den högsta serien.
* * *
Bröderna Ahlström vägde lätt förra säsongen, jag hoppas att det finns mer aggressivitet i dessa två herrar i år för är det så att de visar en annan tuffhet och styrka så tror jag att de kan bli två poängmaskiner i år.
* * *
Som många andra tror så kommer Rosén bli det stora utropstecknet i år. Challe använde inte honom till fullo förra året och jag tror och hoppas att Roger och Gunnar ser hans stora potential. Ser vi till försäsongen så ser det så klart bra ut, men inget är definitivt förrän säsongen kickat igång. Så vi får helt enkelt vänta och se.
* * *
Laget bör också inse vikten i att ha bra special teams. Box play förra året var seriens bästa och där är jag inte orolig. Det jag däremot hoppas på är att vi får ett mer kreativt power play och inte att vi slänger bort puckar och slarvar. Många matcher vinner man i numerärt överläge.
* * *
Sen hade jag ett rätt angående den assisterande kaptenen som blir Rudslätt. Sen att AIK Hockey kommer utse tre stycken under Dick tycker jag är kaxigt och skickar en signal om att ingen sätter sig på oss. Vi gör som vi vill. Vi är Gnaget - AIK.
* * *
Fem nya Stockholmsderbyn väntar. Bara tanken på att det är fem nya heta derbymatcher gör mig exalterad. Stämningen dagar innan match och på matchdagen liknar inget jag annars upplever. Det skulle vara fotbollsderbyna då, men hockeyn är något alldeles speciellt.
* * *
Sen hoppas jag att vi lyckas vinna en match mot Färjestad i år. Att de var så överlägsen oss förra året är ett stort mysterium och en gåta. Även om de gjorde skitmatcher så lyckades de vinna. Det är helt otroligt. Gärna att vi piskar de i Karlstad redan i seriens andra omgång vore en dröm.
Marrans tre nycklar till framgång
01. Special Teams - Box play ska vara lika uppoffrande och stabilt som förra året. Jag hoppas vi kan vara seriens bästa lag i denna spelform när säsongen är slut. Precis som förra året. I power play vill jag att laget använder sig av inspelade femmor och en tydlig idé om hur man ska spela. Som jag skrev tidigare, många matcher vinns i numerärt läge, och vi har inte råd att slarva bort detta spelmoment.
02. Viktor Fasth - För att nå långt i en serie och i ett slutspel så gäller det att du har en målvakt som dina medspelare känner sig trygg med. Viktor Fasth är precis den killen. Så länge han får vara frisk och fräsch så kommer laget ånga på utan en tanke om den sista utposten, för den killen, han kommer göra sitt jobb, varje match, varje period.
03. En kedja som producerar - Till skillnad från förra säsongen så har vi i år spelare som kan göra det lilla extra och spelare som kan komma att fälla avgörande i väldigt täta och jämna matcher. Spelare som vågar. Att spela ihop en kedja som kan komma att börja producera poäng för laget är en viktig komponent för hur serien ska arta sig. Ska vi etablera oss så krävs det att vi åtminstone har en kedja som vi kan förlita oss på.
Jag är väldigt taggad på att det ska dra igång på allvar och redan ikväll så spelar nykomlingen Växjö mot Frölunda i en sorts pre-premiere match. Sen på torsdag så börjar allvaret för AIK. Timrå hemma som vi bör köra över. Hårt och resolut, utan pardon. Jag vill se ett jävligt aggressivt lag i år och jag tycker att en topp åtta placering är ett rimligt mål. Vi ska hålla lag som Modo, Timrå, Växjö och Brynäs bakom oss, och som tur är så har vi inget SSK i år där vi förlorade viktiga poäng förra säsongen.
Det ska bli underbart att få entra Hovet igen, sjunga med världens bästa klack, känna doften av nybryggt kaffe, köpa öl i periodpausen, skrika åt värdelösa domare, jubla vid mål och bara få vara där, i nuet, på Hovet, med laget vi alla älskar mest. Passionen och kärleken. Nu jävlar åker vi!
