Den allra bittraste av förluster. Det absolut värsta tänkbara. Två derbyn. Två förluster. Noll poäng. Den ena matchen mer ologisk än den andra. Fotbollsderbyt var en besvikelse. Ett hårt matchat lag senaste tiden fann inte sig själv någon gång under 90 minuter. Ett oavgjort resultat vore det mest logiska. Istället, förlust. Hockeyderbyt blev en besvikelse. Ett lag som sett mycket starkt ut i inledningen av säsongen klappade ihop under tre minuter och det första derbyt för säsongen kunde vi ha vunnit enkelt. Istället, förlust.
Till skillnad från fotbollen så var hockeylaget inte helt utspelat och begick inte lika många misstag som fotbollslaget. Tvärtom. Det var AIK som förde matchen inledningsvis. Det var AIK som tog ledningen och det var AIK som ägde matchen. Periodpaus och efter det - god natt. Djurgården gör osannolika tre mål på lika många minuter och matchen är helt plötsligt i Djurgårdarnas ägo.
Jag skrev innan matchen att special teams, spel i powerplay och boxplay, skulle komma att bli avgörande. Så blev också fallet. AIK spelade en hel period med en man mer än Djurgården och lyckades inte att göra mer än ett mål. Då förlorar man matcher som den här. Så enkelt är det. Om Djurgården var mer effektiv eller om det var AIK som hade maximalt oflyt ska jag låta vara osagt, men matchen förlorades tyvärr och Djurgården kunde avgöra matchen med minuten kvar i öppen bur. 4-2 skrevs siffrorna till och första derbyt går som förlorat.
AIK ägde den första perioden klart. Viktor Fasth spikade igen och AIK borde ha gjort både 0-2 och 0-3. Istället så gick laget till pausvila med en 0-1-ledning för att sen komma tillbaka till ett mardrömscenario. Djurgården kommer in i andra perioden och gör tre mål på mindre än tre minuter. Tre puckar som Viktor, en bra dag, vanligtvis tar. Jag anser att han får ta på sig två av målen och den starten på andra gav så klart AIK världens längsta uppförsbacke att jobba i, och här skulle laget bli tvingat att sakta men säkert börja äta sig in i matchen. Trodde åtminstone vi på läktaren, ja. I mitten av andra så lyckas Dick Tärnström pricka in reduceringen i spel 5-mot-3 men längre än så skulle laget inte komma. Visserligen, nytt hopp för AIK som försökte att pressa på, men en ryckig match med många utvisningar och stundtals uruselt spel, gjorde att laget inte fick något som helst flyt i spelet och kunde kvittera. Det var jämnt inför den sista perioden där båda lagen krigade för hedern och tre poäng. Åtminstone så hade jag hoppats att AIK skulle kriga. Men nja, jag mycket lite av det i sista perioden. Ett oavgjort resultat borde vara det mest logiska och det mest rättvisa i denna konstiga match. Men istället för 3-3, med minuten kvar så skjuter Djurgårdens Kristofer Ottosson AIK i sank med ett mål i öppen kasse och som som skulle betyda 4-2 till Djurgården.
Det är aldrig så tungt som när dessa matcher förloras. AIK spelade med huvudet högt. Laget kämpade och gav aldrig upp, även om det stundtals såg riktigt lamt ut, och den lilla uppoffring som man gjorde ska laget så klart ha stor heder och en stor eloge för. Men det fanns mycket annat att anmärka på och det fanns mycket kvar att önska när tre perioder var spelade. Det jag tycker laget ska ha kritik för är spelet i numerärt överläge. En period där laget spelar med en man mer borde resultera i mer än ett mål. Matcha femman med Videll, Bång, Sandberg, Dick och Liwing hårdare i powerplay. Det gäller att matcha en femma extra hårt när det kommer till dessa lägen i matchen. Och spela inte Nemeth i powerplay, för Guds skull. Effektiviteten kommer om du bara fortsätter att mata puckar på mål. Du kan spela runt pucken i två minuter, men skjuter du aldrig så har du aldrig en chans att göra mål heller. Det gäller att bli mer aggressiv och komma till avslut oftare. Oavsett om du missar och motståndarna lyckas erövra puck och rensa ut så har du ändå försökt. Bättre med fler försök under en kort tid än få försök under en lång tid.
Det finns ingen tröst dock. Vi förlorade matchen under ett par minuter i början av mellanakten. Men så är det. Det går inte att ändra på. Vi kan bara bita ihop och gå vidare. Nu gäller det att ta nya tag mot Modo borta på torsdag. Ett lag som visat upp sig från två sidor så långt. Ett revanschsuget AIK ska gå in och köra över Västernorrlänningarna. Viktor Fasth ska revanschera sig.
* * *
Matchens utropstecken: Tobias Viklund visar återigen vilken stabil och lugn back han är. Inte ett enda fel så långt i säsongen och inte ett enda i matchen mot Djurgården. Pucksäker och väldigt pålitlig så fort han är inne på isen. Det känns oerhört tryggt med Tobias och det är så långt en värvning som är fullt godkänd.
Matchens frågetecken: Så klart andra periodens första tre minuter. Vad hände? Fick laget hybris och trodde att matchen var vunnen? Nä, att tappa en ledning mot Djurgården i ett derby får absolut inte hända, speciellt inte under den korta tid som ledningen tappades på. Sen ställer jag mig frågande till ett par spelare som jag stundtals tycker var osynlig. Blomdahl och Bång t.ex. Om ändå Blomdahl visat upp den energi som han gjorde mot både Timrå och Färjestad skulle vi kunna fått se en helt annan matchbild. Det saknades aggressivitet och tyngd, och där är två spelare som verkligen borde ha bidragit med aggressivitet och tyngd.
* * *
Djurgården - AIK 4-2
(0-1,3-1,1-0)
Första: 0-1 (7.27) Robert Rosen (Gynge/F. Svensson)
Andra: 1-1 5/4 (21.25) Marcus Nilson (Boumedienne/Klubertanz)
2-1 (22.49) Jimmie Ölvestad (Ottosson), 3-1 (24.04) Fredrik Claesson (Boumedienne)
3-2 5/3 (29.50) Dick Tärnström (Videll/Rosen)
Tredje: 4-2 5/6 ENG (58.40) Kristofer Ottosson (Almtorp)
Skott: 29-34 (8-15,16-11,5-8)
Utv, DIF: 10x2 AIK: 6x2
Domare: Thomas Andersson & Ulf Rönnmark
Publik: 13 850
* * *
AIK är ett annat lag än förra året. Det ser vi tydligt. Laget spelar med ett större självförtroende och laget har ett annat lugn i många av situationerna på isen. Jag är inte orolig för säsongen och matchen mot Djurgården var tät, den var jämn och den var oerhört ologisk på många plan. Men vi tar med oss detta i nästa match och ger allt mot Modo istället. Mot tre nya poäng. Framåt stolta AIK och "Ni sjunger när ni leder, ni bara sjunger när ni leder", på er, era jävla apor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar