söndag 25 september 2011

Summering AIK-Frölunda, Hovet 24/9

Detta skulle komma att bli en giganternas kamp. En kamp mellan seriens två absolut bästa målvakter. Två monster. Och att allt skulle komma att avgöras på straffar var väl egentligen ingen skräll. AIK drog det längsta strået på Hovet efter en fartfylld och spännande match.

Överlag så tycker jag att AIK var det bättre laget matchen igenom. Så var det ett lag som var värd att vinna bonuspoängen ikväll så var det AIK, inget snack om den saken. Men matchen förblev mållös länge, länge, och som alltid i täta matcher som dessa så kan slumppuckar och misstag avgöra. Nu var båda lagen så defensivt disciplinerade att inga misstag gjordes och om du dessutom kryddar med två av seriens bästa målvakter så förstår nog alla att vi skulle få en målsnål och jämn match. Frölunda har övertygat inledningsvis av säsongen och detta skulle bli ett riktigt tufft test för AIK. Och AIK stod upp bra. Frölunda hade en period i första där de tryckte tillbaka AIK och hade en mycket fin möjlighet att ta ledningen. Ribban stod i vägen den gången. Men förutom det så spelade AIK med ett stort självförtroende, laget tog för sig och insatsen som lag var fläckfri.

Andra och tredjeperioden skulle vara lika jämn som den första. Skottstatistiken vittnade om att det var två lag som drog jämnt och jag kan tycka att AIK var värd ett ledningsmål under ordinarie tid men det skulle komma att bli ett straffavgörande för att skilja lagen åt. En bonuspoäng skulle delas ut och i suddenstraffar, efter att Viktor gjorde sitt jobb, kliver Robban Rosén in i handlingarna och sätter den danske målvakten och alla goa gubbar på plats. AIK vinner bonuspoängen och vinner matchen med 1-0. Precis det resultat som skrevs efter att lagen möttes i Göteborg för ganska precis ett år sen. Otroligt skönt och väldigt väldigt rättvist.

Sen vill jag skriva lite om Linus Videll. Linus är en otroligt fin värvning av AIK. Att han är en av lagets viktigaste spelare skriver alla under på, men under matcherna så kan jag lätt höra en besvikelse och dova suckar över att han inte släpper pucken i rätt läge, skjuter i rätt läge och så vidare. Men jag måste försvara Linus i det läget, han har en väldigt nonchalant spelstil och ser nöjd, nästan lat, ut många gånger under en match. Men det gör absolut ingenting, han har ett spelsinne som ingen annan i laget besitter, han kan göra sin back och skapa 2-mot-1-situationer helt på egen hand. Sen att det ser lojt ut ibland får vi leva med. Han kommer leverara och han kommer att göra det han blivit köpt för.

Vi fortsätter också att vinna tekningar. Steen, Rosén och Sampa vinner tekningar i försvarzonen, mittzonen och i anfallzonen. Och vikten av att vinna tekningar är oerhört tung och viktig. Det skapar en fördel för laget direkt från nedsläpp. Laget kan påbörja anfallsspelet vid vunnen tekning istället för att börja med försvarsspelet. Och det är alltid roligare att anfalla, så jag är grymt imponerad av att se AIK som trea i tekningsstatistiken där bara Linköping och HV71 har bättre procent.

Viktor Fasth håller också nollan för andra matchen i rad. Ett monster i målet och just nu så är Viktor tvåa i serien. Han är som alltid helt fantastisk i målet och det är så tryggt och stabilt som det var förra året, och som det var i VM. Kan han tangera sin fjolårssäsong i år så vet jag inte vart det kommer sluta.

En reflektion över AIK's nummer 22, David "DK" Lillieström-Karlsson, är att han är så mycket bättre än ägaren av tröjnumret förra säsongen. Det är så väldigt kul att se honom på isen. Arbetar hårt i alla lägen, slutar aldrig åka skridskor och han är verkligen en talang full av energi. Keep it up, DK! Och gratulerar till första målet i förra matchen mot Modo. Jag glömde helt att uppmärksamma det.

Något som var extra kul att se var att Fish verkligen var tillbaka i laget på allvar. Det skänker nog ett stort lugn, åtminstone till Steff som nu återigen har sin backkollega på plats, till hela laget. Och Fish såg sådär lugn och stabil ut som han gjorde förra säsongen, så inget anmärka på där inte. Och detsamma gäller Tobias Viklund, jag har talat väldigt varmt och gott om denna otroligt fine back. Han gör fan inte ett enda dåligt byte. Jag specialstuderade honom lite extra igår och han är så trygg och lugn. Han hittar alltid lösningar i alla trängda situationer och han spelar med ett mycket starkt självförtroende. Väldigt kul att se.

Lagets powerplay skapade många chanser idag. Det var bara en omutlig dansk i motståndarmålet som gjorde det svårt att producera mål, men jag är inte orolig över spelet i numerärt överläge, det kommer ge fler poäng och fler mål till AIK i år än vad det gjorde förra året. För laget skapar chanser och lägen mest i varje powerplay.

Detta var en lagseger. AIK spelade som ett lag över hela banan och skapade övertag i alla situationer. Jag har tjatat och varit kritisk över Daniel Bång och Christian Sandberg, och de två har det inte lätt, det syns, men jag tycker att de båda övertygade i matchen mot Frölunda och om de bara hittar flytet snart så är jag inte orolig. Kanske kommer det redan på måndag när laget ställs mot Linköping på bortaplan? AIK var värda tre poäng och fick två. Jag är väldigt nöjd med det resultatet och jag är också mycket nöjd med hur laget spelar för tillfället.

* * *

Matchens utropstecken: Laginsatsen och den disciplinerade defensiven. Lämnar inga slumppuckar eller gör några misstag. Alla spelare jobbar stenhårt i försvarszonen och alla forwards backcheckar föredömligt och det värmer i ett hockeyhjärta.

Matchens frågetecken: Den danska primadonnan i målet. Filmare, filmare, filmare. Och att denne fick höra det, så fort han hade pucken, var inte mer än rätt. Att sen Robban Rosén satte honom på plats med matchens sista skott gjorde inte saken sämre.

* * *

AIK - Frölunda 1-0
(0-0,0-0,0-0,0-0,1-0)


Första:

Andra:

Tredje:

Skott: 27-29 (6-7,7-10,11-10,2-2)
Utv, AIK: 4x2 Frölunda: 5x2
Domare:
Publik: 4815

* * *

Matchen mot Frölunda var jämn, tät och intensiv. Nu har AIK visat att vi kan vinna även dessa matcher. Ännu mer stärkt självförtroende och en bra känsla i laget är så viktigt och det känns som att det är en bra harmoni i gruppen. Nu väntar Linköping på bortaplan, ett lag som AIK hade svårt för i fjol, men kan laget ta med sig den starka laginsats som laget visat i de två senaste matcherna så kan det bli en spännande och intressant drabbning.

2 kommentarer:

Black Boris sa...

Ännu ett grymt bra och fett läsvärt inlägg. Håller med dig i det mesta.

Beskrivningen av Videll, hans spelstil, publikens reaktioner etc är klockren. Har själv hunnit sucka ett par gånger över den sävliga stajlen men älskar samtidigt hans förmåga att bryta mönster och komma till lägen. Ett klassförvärv som kommer att betyda mycket för Gnaget, helt klart.

Gillar att du tar upp tekningarna, som är en nog så viktig del av spelet. Där ser det betydligt bättre ut än i fjol, även om Steen halkade ner under femtio-procent-strecket igår.

DK är verkligen allt som Zednik inte var. Melin och Persson står inför ett delikat dilemma när truppen blir större.

Carlsson är en av landets bästa def-backar. Har bara blivit bättre och bättre sedan den där gången i Leksand då han utmanade JLGP.

* * *

Till den danska primadonnans försvar: Vad hade egentligen Rosén i målområdet att göra? Jag tycker att dansken var rätt listig, om än ful, som ställde sig i vägen där och föll. Om Fasth gjort samma sak hade jag prisat honom!

Marran sa...

Haha, ja jag kanske överreagerar när det gäller Andersen vs. Rosén. Han sökte den ganska länge, Robban, så ja, men om det var det enda frågetecknet för matchen så betyder det bara, precis som du belyste på din blogg, att det var en välspelad match från början till slut. För så var det verkligen. En match, utan mål, som var högintressant och spännande.

Och Viklund, fan vad bra han är. Och Gnaget, vilket bra lag vi har, nu är det roligt med hockey igen.